Sex snabba frågor om digitalisering till Victor Bernhardtz

I Arena Skolinformations senaste satsning är digitalisering i fokus. I den filmade föreläsningen “Kommer robotarna ta våra jobb” förklarar Victor Bernhardtz, ombudsman för digitala arbetsmarknader på Unionen, hur digitaliseringen påverkar vårt arbetsliv. Ämnet intresserar många och därför har vi ställt ytterligare några frågor till Victor.

Tycker du att något perspektiv saknas i debatten om digitaliseringens påverkan på arbetslivet, vad pratas det för lite om? 

Debatten handlar på många sätt om rätt saker skulle jag säga, även om alla vi som bidrar till den ägnar oss åt avancerade gissningar. Ingen sitter med facit för framtiden. Men jag saknar ibland en känsla av att det faktiskt är vi som lever nu som är de som påverkar hur framtiden ska se ut. Digitaliseringen är ingen kosmisk kraft som sveper över vår existens av sig själv. Den är skapad av människor, reproduceras av människor och kan påverkas av människor.

Hur har diskussionen om framtidens arbetsmarknad ändrats de senaste åren? Pratar vi om samma saker nu som för fem år sedan?

På kort sikt ändras ofta den politiska debatten i rätt hög hastighet. För fem år sedan handlade arbetsmarknadsdebatten mycket om arbetsgivaravgifter, ungdomsarbetslöshet och olika varianter av subventioner. Samtidigt är den övergripande frågan egentligen alltid ”hur ska vi få så många som möjligt i arbete”, sen är debattörerna oense om vad det ska betyda mer konkret.

Just nu är digitalisering och relaterade frågor, om exempelvis omställning, på modet. Ur det perspektivet kan vi kanske säga att arbetsmarknadsdebatten handlar mer om framtiden nu, jämfört med för fem år sedan. Samtidigt är alla debatter om framtiden framför allt en spegel av samtiden. Om vi går tillbaka längre i tiden, säg ett par decennier, kan vi roa oss åt hur ofta vi har fel i våra förutsägelser. Det är viktigt att vara ödmjuk i sina prognoser.

Vad skulle du vilja att man pratade mer om i samtalet med unga vuxna om det framtida arbetslivet?

Jag tror att vi pratar för lite om att arbetslivet är en lång period i livet. Det kommer att vara där genom medgångar och motgångar och kommer att vara mer eller mindre viktigt i din vardag. Det kommer att förändras, ibland drastiskt, flera gånger om. Vad den som är ung i dag ägnar sig åt just nu behöver inte definiera hela arbetslivet. Den 18-åring som inte vet vad hen vill göra när hen har fyllt 25 borde inte känna stress eller oro över det.

Du arbetar på fackförbundet Unionen, på vilket sätt märker ni av att digitaliseringen påverkar era medlemmars arbetsliv?

I det långa perspektivet är det klart att det har påverkat oerhört mycket. Ett digitaliserat arbetssätt gör att arbetsvardagen är radikalt annorlunda i dag, jämfört med tidigare. Det medför både stora möjligheter, som vi redan sett. Vi kan utföra arbete med högre kvalitet, samtidigt som det kräver mindre resurser. Samtidigt har det skapat nya risker, inte minst relaterade till en ökad arbetsbelastning. Men vi ska också komma ihåg att varken det positiva eller negativa enskilt orsakas av en ökad digitalisering i sig. Minst lika mycket handlar om att se till att ha bra svar på varför en ökad digitalisering är bra och hur det ska gå till.

Lyfter era medlemmar samma typ av arbetsmiljöfrågor som för fem år sedan?

Det våra medlemmar (både de som arbetar aktivt med arbetsmiljö och medlemmarna i stort) främst lyfter fram som angeläget att arbeta med är stress och arbetsbelastning. Så har det varit länge, men frågan har ökat i angelägenhet under 2010-talet. Här finns en koppling till slimmade organisationer och ständiga effektiviseringar.

Drygt 20 procent av de som svarar i Unionens arbetsmiljöbarometer uppger att förväntningar på ständig tillgänglighet skapar stress. Att ha inflytande över var, hur och när jobbet ska utföras är positivt och detta möjliggörs av den digitala utvecklingen. Men det måste också finnas inflytande över mängden och tyngden i de arbetsuppgifter man sitter med, samt spelregler för hur och när vi kontaktar varandra i arbetet. Annars riskerar friheten i ett mer gränslöst arbete att försvinna och kvar finns bara arbete.

Om du ser tillbaka på ditt eget arbetsliv, vilken är den största förändringen som skett i och med den digitala utvecklingen?

Jag började arbeta 2001. På en av mina första arbetsplatser hade alla varsin laptop, vilket uppfattades som hypermodernt. Samtidigt hängde jag ofta i kopieringsrummet, där jag dels kopierade en väldig massa papper, men också skickade rätt många faxmeddelanden. Jag var alltid nervös, eftersom det inte gick att vara säker på att faxet kom fram. Det kunde sabbas av en så enkel sak som att någon på den ena eller andra sidan lyfte luren.

I dag är fax ett föremål på museum och telefonluren en rolig gimmick du kan köpa till din smartphone. Men den största förändringen tycker jag ändå inte ligger i att jag har en snabbare laptop eller – faktiskt – hanterar rätt så lite papper. Den stora förändringen är att jag och många med mig har lärt oss att arbeta på nya sätt med hjälp av digitala verktyg. För (snart) 20 år sedan kändes datorn mer som en digital skrivmaskin som också hade en uppdaterad fax (e-posten). I dag är min laptop mycket mer än så.